Tio år utan musik!

Tio år har gått sedan jag lämnade in min sista gitarr på Pantbanken. Det var en välgjord, halvakustisk kopia av Lucille, som B.B. Kings gitarr och märke heter. Jag fick ut fyra tusen om jag minns rätt och kunde betala hyra och två festkvällar. Jag ångrade mig redan samma kväll men då var det försent. Fyra tusen var mycket pengar för en student och timvikarie på hemtjänsten så det blev aldrig av att jag köpte ut den.

Just den där gitarren med sitt underbara blues sound och alla kvällar jag satt i den lilla ettan på Fridhemsplan och försökte ta ut The thrill is Gone har jag tänkt på lite då och då under åren. Jag har verkligen saknat gitarrspelandet, inte för att jag var bra eller någon vidare talang utan för det nästan meditativa och koncentrationen man kan uppleva med ett instrument som en gitarr. Och naturligtvis lyckan när man äntligen sätter en låt och den låter precis (nåja i princip) som originalet!

 

 

The Thrill is Back

Nu har jag bestämt mig för att det är dags igen! Jag vill inte vara gitarrlös längre och den här gången behöver jag inte oroa mig för att inte kunna betala hyran. Med fast jobb nio-fem så har jag dessutom gjort ett gitarrkonto. Frågan är bara vilken gitarr ska man köpa när spelandet legat nere i tio år. Jag har tittat runt en hel del både på nätet och i butiker och kommit fram till att akustiskt är bäst att börja med, krävs inte någon förstärkare eller sladdar och tar lite plats. När jag återupplivat gitarrspelandet så kan man ju gå vidare med elgitarr. På www.danguitar.se finns just den jag vill ha, en Epiphone (ett av mina favoritmärken) i svart baserad på Gibsons J-200 serie (mitt andra favoritmärke). Det är en utmärkt ”börja på nytt” gitarr med klart ljud men framför allt snygg.

 

Jag ser verkligen fram emot att börja igen och har tankat hem The Thrill is Gone tabbar så det är bara att köra igång, tio år senare. Kanske lite ringrostig men förhoppningsvis lite klokare! Ingen mer gitarr till Pantbanken i alla fall.